Zombietid och semestertid

Uhu. Ett bra ord som man kan konversera långt med. Helal förstår mig iallafall, dialogerna oss emellan består numera av korta läten och, om vi orkar, en del huvudrörelser. Nu känns det inte längre som att en god natts sömn skulle få mig i form. Snarare en god natts sömn och ett komplett blodbyte.

Men nog om det. Ett myller av semesterbilder istället:

Salma äger dansgolvet på Finlandsbåten:)

Ungarna är ljuvliga att resa med. De vet inte ens om att de reser. De bara sover.

Framme! Lilla stugan i stora skogen. Finaste Nabba. Björksus och fågelsång. Stillhet. Semester på riktigt.

Ro ro mot havet. Premiär för Helal med årorna. Blev en hel del närkontakt med vassen haha. Extra kul eftersom han var så kaxig innan. "Hur svårt kan de va att ro liksom höhö" Jojo...;)

Jag älskar den här bron!

Pappa tycker att det blåser lite väl mycket för ett dopp. Men han kavlar upp byxorna och vadar omkring lite. Samma gör jag.

Men Helal simtränar envist!

Sötaste donnan som tycker att det är sådär att ha på sig flytväst...men härligt att gå barfota.

Mormor myser med Salma...

och morfar med Leo.

Kaffe på det gamla hederliga sättet...


Solglitter på vattnet bakom tunna gardiner en sommarkväll...


Minsta syster Elvira fyllde tonåring!


Syster Julia med den obligatoriska Nabba-sjaletten.


Pappa har bakat hallonrutor


Kalasfika i lilla köket


Killarna eldar. Leonard är maximalt fascinerad.

Jag och lilla tjockisen:)

Ungarnas gammelmorfar tar en tupplur

Leo sover så himmelskt gott! Det var tider det...

Jag och dotra. Sagor. Sprakande brasa. Jag vill tillbaka. Nu.

En bra dag

Svintrött idag med. Och just därför bestämde jag mig för att inte göra ett skit förutom att mysa med barnen. Inte gå och handla, inte skura golven fast det verkligen behövs, inte fixa matlådor till Helal. Inte ens gå utanför dörren. Och i samma stund som jag bestämde det så blev jag pigg. Full av kraft och märkligt glad.

Vi har läst sagor, gjort gubbar av toarullar, målat med vattenfärger, byggt duplo, dansat i vardagsrummet och byggt koja. Salma har varit ett solsken. Inte minsta sammandrabbning. Och Leo har bara legat och rullat på magen som en liten knubbsäl och skrattat åt oss.

Imorgon ska jag ta en lång promenad när jag lämnat Salma på dagis. Det finns saker att fundera på.

Jag - en knappordig buffé

Nä alltså. Ungen sover inte. Han bara äter. Och äter. Och de där berömda hormonerna som man är alldeles hög på första tiden och som gör så att man orkar - de har alldeles svikit mig nu. Fan vad mördande trött jag är hela tiden.

Förutom att vara sur och tankspridd har jag även börjat tappa ord tack vare denna sömnbrist de luxe. "Ehh..kan du ge mig den där...saken...som står bredvid den där...ehhh grejen...där till höger, nej vänster, nej höger" säger jag och Helal undrar vem av oss som egentligen är invandrare.

Förkyld är jag också. Och bebis. Host och snörvel och mjölkbuffé natten lång tjohej!

Nu färdigklagat. Eller nej. Glömde ju hösten. Som kom brutalt tidigt långt innan jag hunnit tanka en vettig mängd solljus. Och snart är det vinter. Burr. Skulle jag få sova så skulle jag vrida mig i svettiga mardrömmar om de tvångspåklädningar som väntar. Flippad tvååring på hallmattan, slaskig overall, jakten på de försvunna vantarna.

Nä, om man skulle ta och lägga sig *dårhusskratt* Öppna buffén, så att säga.

Hoppet

Vi är på väg hem från mataffären. Salma sitter som ett ljus i vagnen och sjunger "tio små indianer". Så plötsligt bara reser hon sig upp i vagnen och hoppar med huvudet före rakt ned i gatan. Illvrål, en snabbt växande bula i pannan och näsblod som sprutar. Är det nån som kan förklara för mig hur tvååringar egentligen tänker? Jodå, Salma förklarar så gärna själv.

-Uhuuhuu, jag ville bara hoppa en gång uhuhuu!

Ja, sannerligen gjorde hon det...

Nu är hon tröstad och tvättad och stoppad isäng. Incidenten har hon noga ältat några varv här ikväll. Vagnen. Hoppet. Bulan. Blodet. Salma har kommit fram till att:

1. Vagnen var dum
2. Marken var dum
3. Det är inte roligt alls att hoppa

Min stackars lilla unge. Hon ville ju bara hoppa en gång. Livet är hårt.

Andra halvlek

Unge 1 tillfrisknar. Unge 2 insjuknar. Finemang tycker jag. Pricksjukan avklarad. Check check!

Bästa rimmet

Det rimmas mycket hemma hos oss. Rim-böcker, rim-ramsor, rim-sånger. Idag kläckte Salma spontant ur sig ett eget underbart rim när hon beskådade lillebrors blöjbyte. Med rim-röst:

"Lillebror är kort och tjock
han har både kropp och snopp!"

Herregud vad jag bröt ihop av skratt. Hon är för jäkla rolig. Och så är jag övertrött;)

Och så en liten utflykt...

En solig dag åkte jag, ungarna och pappa till 4H-gården på norra Djurgården. Spanade på kaniner, getter och hästar. Fikade och njöt av vad som nog var den sista sommardagen...

Jag hade tagit med mig en sunkig limpmacka till Salma, men den var det ju inte ens värt att presentera när bästa morfarn hade med sig nystekta plättar!

Salma ääälskar plättar!

Salma gömmer sig:)

Romantik

Mamma satte sina 24-åriga klor i pappa när han blott var 17 år - och såhär gulliga är de 33 år senare:) Underbart!

Jag och Helal fick oss en liten chock i tevesoffan idag när vi kom på att vi såg även förra OS tillsammans. Fyra år. Herregud. "Nu får det fan vara nog!" sa vi i munnen på varandra, haha. Ljuva romantik.

Salmas dockor

Jag: Ehh...vad gör du?
Salma: Leker mina dockor.
Jag: Men Leo är väl ingen docka heller?
Salma: Jo. Nästan e han det.

Nä, det är inte lätt att vara lillebror alla gånger!;)

Helal i Hollywood!

...eller Ben Kingsley i min säng?;)

Blev gravt förvirrad när jag såg en bild på skådisen Ben Kingsley nyss. Tror faktiskt att jag svimmade av i några sekunder. Detta ÄR ju Helal om några år! Ganska snygg måste jag säga...nästan så man ser fram emot hans åldrande...fast så föreställer jag mig också att han kommer vara halvblind och ganska tjurig som gammal. Lite Al Pacino i "En kvinnas doft", haha. Inte riktigt lika lockande.

Helals framtidsvision av mig är att jag kommer vara tjock och krullig. Högst sannolikt ja.

Min egen Hollywood-look-alike med Leo i knät:)

Fotogenique?

Stirrar du så blundar jag, okej?

Jodå, vi gör oss bra på bild, sonen och jag. Kompletterar varandra.

Nya upptäckter

Idag har Leo stirrat och pillat på sina fötter konstant. Han har knappt haft tid att amma ens, så upptagen har han varit. Med koncentrerad plutmun, rynkade ögonbryn och en jämn ström av dregel nedför hakan gör han dessa nya fantastiska upptäckter i livet:)

Getingsticket

För några dagar sedan blev Salma getingstucken på rumpan när hon sprang naken i mormor och morfars trädgård. Hon tog det riktigt bra, jag hade med största sannolikhet ylat betydligt mer om det varit mig sticket hamnat på.

Men sedan stick-incidenten tycks det mesta i Salmas värld vara geting-relaterat. Såhär lät det när vi strosade i köpcentret ikväll vid stängningsdags:

Salma: Titta, nu åker alla dörrar ner!
Jag: Jaaa, nu stänger alla affärerna....
Salma: Det är för att getingarna inte ska komma in och stickas!

Hihi, lite skadad är hon allt. Men söt.

För vi tycker om varandra

Idag var vi ute i höstrusket, bara Salma och jag. Petade på sniglar, gick i vattenpölar, matade sparvar med brödsmulor.

Vi går hand i hand på en skogsväg, Salma tittar upp på mig. "Här går vi" säger hon..."Mamma å Salma"...."För vi tycker om varandra"

Sådärja

Nu har jag lärt Salma att sjunga denna sång:

"En busschaufför, en busschaufför
det e en man med glatt humör!
Å har han iiiinget glatt humör - så e han iiiingen busschaufför...
En busschaufför, en busschaufför
det e en man med glatt humör!"

Så nu väntar vi bara på att Helal ska vara riktigt sur nån dag så stämmer vi upp i skönsång. Hehe.

Mina små monster

Ikväll bestämde sig ungarna för att låta sin mor genomlida ett riktigt svettigt intervall-träningspass. Full galopp mellan deras två sovrum, timme efter timme.

Ettan vill ha vatten, tvåan bajsar på sig, ettan "tappar" kudden på golvet, tvåan gör kvävningsförsök med täcket, ettan har kli på foten, tvåan kommer på att han är hungrig, ettan vill upp och äta frukost (?!), tvåan kräks, ettan undrar vad klockan är, tvåan har av misstag hamnat på mage, ettan vill ha en puss, tvåan hostar, ettan tycker sig känna en aning snor i näsan, tvåan är plötsligt pigg. Ja, ni hajar upplägget.

Fascinerande egentligen. Så värst länge har de ju inte varit syskon, men deras samarbete är klockrent. Som om de slipat på det i åratal. Mina små monster.

Lillmonstret provsitter sin nya Bumbo. Stormonstret väntar på sin tur.

Bäbis på uppåttjack?

Varje morgon klockan sju slår Leonard upp sina blå med ett nästan hörbart pling! Och när man kikar ner i spjälsängen möts man av denna helt galet pigga blick, som sedan håller i sig i minst en timme. Snacka om att vakna utvilad;)

De sover...

Hör och häpna: ungarna har börjat somna samtidigt om kvällarna! Lugnet och tystnaden som infaller då känns nästan overkligt...

Idag har vi bara myst. Gått skogspromenad hela familjen och köpt massa nya barnböcker att läsa om kvällarna. Både jag och Helal är nämligen så innerligt trötta på Alfons Åberg att vi måste djupandas innan vi vänder upp första sidan, haha.

Ikväll har ungarna turats om att bäras i sjal. Såfort Leo blivit lite bättre på att veva träffsäkert med armarna så lär det ju bli slagsmål om vem som ska åka sjal. Måste nog klura ut hur man gör för att knyta fast en unge på ryggen och en på magen...nån som vet?

Den bästa av systrar

Salma är världens bästa storasyster! Jag är helt förundrad över hur mycket hon bryr sig om den lilla mannen i huset. Ger han det minsta pip ifrån sig så är Salma först på plats och lugnar honom. Klappar, pussar, trycker in nappen, viskar snälla ord. Och när lillebror inte är med så saknar hon honom, och skiner upp av glädje när de ses igen. Det är helt underbart att se!

Ibland tryter dock tålamodet även hos den bästa av systrar;) Häromdagen hörde jag henne strängt säga till Leo "Lillebror! Du får inte skrika när Salma tittar barnprogram!" och igår suckade hon djupt och sa med vuxet förmanande röst "Leonard, du behöver inte gnälla, du kan prata vanligt" Haha! Undrar just vem hon fått den meningen ifrån?

En annan dag

Salma: Titta! Vad har lillebror där?
Jag: En snopp.
Salma: Jahaaa...Men Salma har inte snopp?
Jag: Nä, det har du inte...
Salma: Jag har inte snopp, jag har inte snopp, uääää, uhuhuuu!
Jag: Men du har ju snippa! Och det är ju precis lika bra!
*Salma funderar*
Salma: Åkej då...Salma kan ha snopp en annan dag!

Status måndag

En tråkig måndag kan man alltid hotta upp med en visit till barnakuten. Tänkte kanske Leo som redan igår började bete sig konstigt. Ville inte jollra, skratta eller äta. Bara sova. Imorse skrämde han slag på oss genom att hänga som en blek, kallsvettig trasa i mina armar och inte reagera på våra enträgna försök till kontakt. Det blev en sväng till vårdcentralen och läkaren där tyckte också att Leo var alldeles för slö så vi skickades vidare till akuten. Väl där spydde ungen ner hela undersökningsrummet. Magsjuka.

Så. Ena ungen har vattkoppor. Andra ungen har magsjuka. Lägenheten är ett slagfält. Helal jobbar. Livet när det är som allra sötast, skulle man kunna säga.

Sova nära

Samsovning är så otroligt mysigt. Att somna med näsan mot bebispanna och andas bebisdoft hela natten...och vakna av små viftande nävar i ansiktet:) Vi samsov ju länge med Salma, och fortfarande kommer hon smygande vid femtiden varje morgon och sover vidare på min mage. Jag njuter så av de där morgontimmarna...

Leonard samsover vi däremot inte med på nätterna. Det känns lite småfarligt med två ungar i sängen och så sover han så gott i sin spjälsäng. Men jag saknar bebisgoset i sängen lite, det gör jag. På dagarna när Leo vill ta en tupplur får man passa på! Både jag och Helal älskar att ligga nära nära honom då...

När Leo somnar blir han alldeles slät i ansiktet, och så plutar han gulligt med munnen. Tjockislåren faller ut åt sidorna, armarna läggs upp på bröstet och så knäpper han sina små händer som om han ligger och ber. Min lilla unge.

Oh what a night...

ja, på det dåliga sättet alltså. Salma grät sig igenom kvällen, lyckades äntligen somna vid midnatt men vaknade av de kliande prickarna minst två gånger i timmen. Leo kom också igång och gastade halva natten han med. Sympatiskrik med syrran? När Helal kom hem från jobbet framåt småtimmarna fick han leta en stund innan han hittade mig. Jag satt på golvet bredvid Salmas säng och sov med huvudet hängandes över hennes sängkant. Haha. Behöver jag säga att jag har grym nackspärr idag?

Gammal och ung (arna)

Åh, vad jag tycker om den här bilden. Det är min morfar Manfrid, 94 år gammal, som sitter med mina ungar i knät. Se bara på morfars stora hand bredvid Leos lilla. Vackert. Och så upptäckte jag just att de är så fint matchade med ränder alla tre:)

Bästa sortens tajming?

Åååååkejj. Nu har snart första dagisveckan efter semestern gått. Det har varit tårar, blygsel, protester och allmänt jobbigt. Imorse var det dock en aningens bättre, och jag drog en försiktig lättnadens suck. Men säg den lycka som varar. Kom hem och drog av ungens kläder. Prickar. På hela magen och ryggen. Misstänkt likt begynnande vattkoppor.

Fan! Det är inte sant. Jo, det är det. Fan! Hepphepp, då blir det inskolning på nytt om två veckor då. Roligt ska man ha det.

Dagisgalla

Måste spy lite galla på Salmas förskola som tycks ha som målsättning att skapa så mycket otrygghet som möjligt för ungarna. Ända sedan inskolningen har det varit en speedad personalomsättning och vikarier för vikarien. Och när Salma äntligen lärt känna några ur personalgruppen och börjat tycka att det var kul att gå till dagis - ja då bestämmer de sig för att omstrukturera hela skiten. Ny lokal, nya barngrupper, ny personal. Och vips är vi tillbaka på ruta ett.

Sen tycker jag ju inte att det är en särskilt kul förskola i övrigt heller. Känns mer som barnpassning än pedagogisk verksamhet. Blä. Nej, jag måste leta efter ett alternativ, det måste jag. Och finns det inget och det inte blir rejäla förbättringar på denna förskola så får hon vara hemma istället. Gärna gärna gärna för mig. Lite synd bara att hon missar den dagliga leken med andra barn som hon ju gillar...

Mamma Mia!

Igår var jag med mamma, pappa, alla systrar plus John på bio och såg Mamma Mia. Så himla kul att komma iväg allihopa! Och en kul film. Men kuligast av allt var ju att pappa blev så rörd av Pierce Brosnans sånginsats att han grät, haha!

Och jisses. Meryl Streep. Hur snygg får man vara när man ska fylla 60?! Jag skulle vara oändligt tacksam om jag var i den formen nu vid 25. Trallala.

Gonatt Salma

Salma somnar allra oftast så skönt på kvällen, men ibland är det gråtigt. Ikväll var en sån kväll. Gång på gång kommer hon upptassandes med kudden i famnen och gråter fram att hon inte vill sova. Lilla ungen.

Jag tar henne i famnen och förklarar att alla ska sova på natten. "Träden också?" frågar Salma. "Ja träden också, och blommorna" säger jag. "Ska vi gå ut och titta om de sover?" snyftar Salma. Så går vi ut på balkongen och jag står där länge med henne i famnen. "Gonatt träden och blommorna och vattenpölen och flugorna och månen och cykeln och gungan och bänken" mumlar Salma.

Sen somnar hon.

Vackert

Hade visst förträngt en liten trevlig bieffekt av att föda barn. Det massiva håravfallet sisådär tre månader efter bebisleverans. Nu alltså. Känns inte helt optimalt. Särskilt inte med tanke på att jag hade cirka sju hårstrån på skallen som utgångsläge. Enda trösten är att samma sak drabbar Leo. Mor och son förenade i en skallig symbios. Vackert.

Första porträttet

Såhär ser vi ut, jag och Helal. Tycker Salma. Och jag kan bara hålla med. Så jävla likt ju!

Badabadabada

När ska denna tropiska hetta flytta från Trädgårdsvägen? Jag vet, man får inte klaga. Nu ska vi stackars frusna nordbor ut i solen och tanka d-vitamin och vara jävligt tacksamma. Men ändå - pust!

Det är bada som gäller. Havet. Igen och igen. Helal tränar och tränar på sin simning. Ser bra ut, helt klart mindre hysteriskt nu än förra sommaren. Och Salma plaskar och hoppar och samlar stenar i våt sand. Jag sitter under ett träd i skuggan med tok-ammande Leo i famnen. Och ibland *viskar* löser jag ett korsord eller två.

Tyvärr är jag så himla fjantig att jag inte gärna badar bland folk. Har ju egentligen lovat mig själv att inte hålla på och skämmas för min kropp, det är så onödigt. Men jag blev nog traumatiserad när jag skulle prova bikinis i Lindex fruktansvärda provhytt. Hur tänkte de - mer exakt - när de installerade värsta sortens lysrörsbelysning? Jag upptäckte valkar, bristningar och celluliter som jag inte hade en aning om att jag hade. Nej, min kropp betraktas med fördel i lite skummare belysning. Typ stearinljus. Och det är inte riktigt det ljusförhållande som råder vid Grisslinge havsbad.

Mina älsklingsbadare:

Leo i svartvitt

En ovanligt allvarsam bild. På 99% av fotona fånler han stort och tandlöst. "Han ser ut som en liten konstig gubbe!" säger Salma när Leo smilar upp sig. Stackars lilla mannen, han får nog vänja sig vid en del hårda omdömen i unga år...

Vem är rädd?

Salma och jag ligger och morgongosar i dubbelsängen. Så skramlar det till utanför fönstret, ute på gatan.

Salma sträcker genast ut en hand och stryker mig över kinden. "ingen fara mamma, det är inget monster, bara en traktor. Men du kan blunda om du vill"

Haha, hon är så skön!

Trots allt.

Det värsta med pissiga dagar är faktiskt inte när man står mitt i det, trots att man självklart tror det just då. Nej, det värsta är när stormen har lagt sig och det slutat brusa i huvudet. När båda ungarna sover djupt och jag släpper ner axlarna. Och börjar fundera. Och smyger in i Salmas rum och lutar mig över hennes lilla kind. De små knutna nävarna. De fuktiga lockarna på kudden. Och jag tänker att lika arg som jag varit på henne, lika besviken är hon kanske på mig. Aj.

Jag vill väcka henne och göra om, göra rätt, orka mer. Men det får vänta. Nu ska hon sova och jag ska titta på henne. Lilla jäkla skitunge. Som gör mig så förbannad. Som jag älskar mest av allt.

Pissdag

Ja, en riktigt fet pissdag i ordets alla bemärkelser. Piss på golvet, piss på stolarna, ja piss överallt faktiskt. Utom i toan då. Och ser man till mor-dotter-relationen så är den också - just det - piss för tillfället.

Det finns ju såna här dagar. Dagar när man känner frustrationen välla upp som het lava inombords. Stunder när det känns som att man lämnar sin kropp, svävar iväg och betraktar sitt kaos-liv ovanifrån och tänker " men vad är detta för vansinne? Hur hamnade jag här?" Håller jag på att bli galen? Håller min dotter på att bli galen? Varför står hon och river sönder tapeterna? Varför gör hon såhär mot mig? Fattar hon inte att jag inte pallar?" osv osv.

Idag var det verkligen kollisionskurs från sekund ett. Skrik, bråk och misslyckade förhandlingar. Hon vill inte, hon lyssnar inte, hon är inte tyst en endaste millisekund. Ber jag henne om något så gör hon det precis motsatta och stirrar utmanande på mig. Far runt som en piskad iller i lägenheten. Hoppar, kastar, river ner.

Läskiga deja-vu-upplevelser också. Plockade jag inte just undan dessa ettusentrettioåtta legobitar? Hur är det då möjligt att de ligger under mina fötter? Återigen - håller jag på att bli galen?

Shit. Jag kände mig nästan hatiskt inställd till Helal bara för att han har lyckan att ha ett jobb att gå till. Ville bara packa min lilla Fjällräven och dra. Vartsomhelst men långt bort. Ensam. Tjingeling, ta hand om kidsen, ha så kul! Eller åtminstone ta ett banklån och köpa en extralägenhet att fly till dagar som dessa.

Leo är nyvaccinerad, har feber och bara gråter. Vill tröstamma nonstop men får ingen ro när Salma går bananas varannan minut och jag sitter och stress-svettas. Hur förjävlig känner man sig när man bara räknar minuter och sekunder tills man får stoppa Salma isäng? Mycket.

Dagen avslutades med att Salma för sjätte gången kissade på golvet, jag rusade fram och lyfte upp henne, sprang till toan och hon fortsatte kissa rakt ut i luften genom vardagsrum, matrum och hall på vägen dit. Sen skulle jag ta dagens enda hett efterlängtade kopp kaffe och tappade cirka ett kilo kaffesump på golvet. På golvet in my dreams alltså. På den nytvättade vita mattan i verkligheten. Men det förstod ni säkert?

Toaträning

Dag två. Noll kiss i toan. Fem kiss på golvet. Gonatt.

Denna dag tusen hallon

Solsken och hallonplock ute vid Gunillas kolonistuga idag. Sweet. Jag har ätit så galet mycket hallon. Och det finns ännu mer i frysen. Jag kommer baka vansinnigt många hallonpajer i höst. Vansinnigt många.

Plocka...

Samla...

Skyffla in!:)

Hallonsöta Leo

Gunillagos

Och vad ville Salma ha till middag när vi kom hem? Hallon! Otroligt. Men klart hon får. Sommaren är ju ack så kort, och hallon är så ljuvligt gott...

Toaträning

Salmas toalett-träning dag ett. Jag är klämkäck och superpositiv. Talar mig varm om alla toalettens fantastiska fördelar. Visar ivrigt den lilla pallen jag ställt vid toalettstolen.

"Baaaara att klättra upp här älskling! Och kissa! Det blir jätteroligt! Kssssss kommer det låta i toaletten då -kul va?! Mamma kissar också i toaletten! Och pappa! Och det är ju så rooooligt!!!"

Suck. Jag hade ju tänkt införa detta lite sansat och naturligt. Istället låter det som att jag är hög på något. Inte undra på att Salma sneglar jävligt skeptiskt på toaletten.

Dotter

Vad jag älskar henne. Så klok och stark och full av idéer om hur livet ska levas. Finaste lilla människan.

ABC...

Milda maränger - vilken hetta! Är detta verkligen Sverige? Igår hängde vi vid havet så då var det ju okej, men idag är vi bara hemma och leker på gården, och då är värmen oliiiidlig. Helal och Salma kraschade på sängen i eftermiddags, så då tog jag Leonard och drog till Sickla köpcentrum. Gallerian var så underbart sval och folktom. Ännu bättre blev det inne på Willys mejeriavdelning - aaaa...Jag cirklade runt där ett bra tag haha...

Kom hem med en kalender till mig, ett bokstavspussel till Salma och en ny skjorta till Helal. Vi har ett nytt trevligt shoppingsystem. Jag handlar kläder till Helal, tar hem dem så att han får prova och lämnar sen tillbaka det han inte vill ha. Helal avskyr ju som bekant att gå i affärer, och jag ääälskar det, så nu är alla nöjda:)

Salma har nu tränat med pusslet oavbrutet i två timmar. Nu kan hon redan hela alfabetet, det är bara Y och V som krånglar till det lite för henne. Hon så duktig. Jag så stolt.

Undrar just när jag ska få tid att ladda upp alla semesterbilder? Lilla solskensbebisen är märkligt gnällig. Det ska bäras och snuttas och bäras och snuttas. Antagligen tycker även han att det är för jädra varmt. Lite svalare väder tack! *hukar mig*;)

Åter på Trädgårdsvägen

Efter en vecka i Finlands djupaste skogar är vi hemma igen. Riktigt skönt har det varit, och ungarna har varit små under av tålamod och samarbetsvilja. De långa resorna med tåg och båt har gått så märkligt smärtfritt - varken packning eller kids har glömts på någon enslig perong, inga illvrål och psykbryt à la tvååring och inga sammanbrott à la fyrtioåring heller;)

Ändå är man helt slut när man kommer hem. Vilken jädra lycka att Helal är ledig ända tills på måndag! Nu ska vi bara softa vid närmsta strand och stupa i filmsoffan varje kväll. Ett reklamblad från Rusta damp just ner i hallen och ett våldsamt billigshopping-begär vällde över mig, men det är nog inte något jag bör utsätta Helal för om jag önskar ett fredligt avslut på vår hittills fina semester, haha...

Massor av semesterpics i nästa inlägg. Massor.

Livets svåra val

En riktig ångest-grej när man samsover med sin tvååring är ju när man vaknar och är as-pissnödig klockan fem på morgonen. Ska man ligga kvar i sängen och halvsova med sprängande blåsa eller ska man ta den gigantiska risken att smyga upp och kanske därmed väcka en unge som då garanterat kommer anse att dagen har börjat?

Inget lätt beslut. Inget lätt beslut alls. Och om man väl bestämmer sig för att ta risken, så är det ett ganska saftigt projekt bara att ta sig ut till badrummet. En golvbräda som knarrar och det kan vara kört. Det har hänt att jag liksom gliiiidit ned på golvet och ålat mig ut ur rummet. Hur sjukt är det? Ärligt?