Villaliv

Jo, Helals bror bor ju hos oss nu. Han är väldigt snäll, men väldigt väldigt mycket muslim, till skillnad från syndiga Helal;) Och ärligt, det är lite knepigt att bo med denna brorsa. Särskilt när man ammar och är van att springa omkring i lägenheten med tuttarna flaxandes utanför tröjan i tid och otid.

Nu måste man ju vara så jävla betänksam hela tiden, vilket aldrig varit min grej riktigt. Och så får man ju inte störa honom när han ber, och de där bönestunderna tycks alltid infalla just när jag kommer störtande och smäller upp dörren. Och så har jag inte riktigt begripit vad det är för slags mat han vill ha. Falafel tycks vara det enda som funkar? Har jag förresten nämnt att vi bor i en liten trea? Trångt blir det, och i en vecka har jag sovit på en madrass på golvet i Salmas rum, med båda ungarna.

Häromdagen slet jag upp sovrumsdörren när brorsan höll på att byta kläder och stod med byxorna nere vid knäna. Tack gud att han hade kallingarna kvar, annars hade det varit snudd på dödssynd. Hursomhelst bestämde jag mig för att be mamma och pappa om ett hus-lån. De är och semestrar i Danmark så Björknäs-villan står lämpligt nog tom:)

Så hello villaliv! Vi börjar dagarna med en sväng till jordgubbslandet, sen promenerar vi i fina området och vräker oss i solskenet i trädgården på en filt. Läser böcker och steker pannkakor. Vattnar blommor och samlar sniglar. Ja, och flaxar obehindrat med tuttarna då;)

Salma rusar till jordgubbslandet när hon vaknar, kryper in under nätet och ropar "finns det några jooogubbar som e rööööda?"

Och tänk - det finns det varje morgon!:)

När jag kör barnvagn så ska Salma såklart också göra det! Bestämt meddelar hon att "nallen grååååter om han inte får följa med"...

Vi pausar promenaden för en glass vid konditoriet. Salma har samma älsklingsglass som jag hade när jag var liten - sandwich!

Vi ligger och pratar och hittar på fåniga historier. Helst ska de innehålla monster, pirater eller Darth Vader, haha!

När det gäller sylt och grädde lever Salma efter mottot "more is more":)

Sent på kvällen vattnar vi alla blommorna. Salma med en liten rosa vattenkanna och jag med en overkligt stor och aptung koloss. Oh my vilken träningsvärk jag har i armarna!


Salma letar sniglar och samlar alla på ett ställe för att de ska "bli kompisar och leka och sova breviiid". Sen blir det lite tårar när vi ska gå in och hon inser att sniglarna inte får följa med. Ack, ack, jag är en hård mor.

Har jag berättat...

...att jag har världens gulligaste son? När folk ser honom utbrister de oftast "åh så söt - inte alls lik sin pappa!" Haha! Inte mer än rätt, för jag får ju jämt och ständigt höra hur jättesöt och olik mig Salma är;)

Fast egentligen tycker jag inte att Leo liknar någon av sina föräldrar. Men världens gulligaste, det är han:)

Klurigt

Klurar lite på mitt framtida bloggande. Vill ju fortsätta, men vet inte riktigt hur jag vill fortsätta. Jag skulle vilja kunna skriva helt fritt om tankar och känslor, men då jag har så många "tysta läsare" blir det lite obekvämt...

Kanske borde jag lösenordsskydda vissa inlägg? Men det känns ju å andra sidan ganska trist...

Kanske ska jag sätta punkt för Hannaplussalma och starta nytt någon annanstans?

Ett som är säkert är att bloggen måste byta namn! Lilla Leo finns ju faktiskt med på ett hörn nuförtiden. Ja, och Helal har ju funnits med hela tiden, men vill nog varken omnämnas i bloggtiteln eller veta vad jag skriver om honom, haha!

Så vad ska bloggen heta? Och var ska den bo? Och vad ska den innehålla? Och hur hemlig ska den vara? Jag klurar vidare...

Egenheter

Är det inte konstigt att ytte-pytte-bebisar kan ha så starka uppfattningar om hur de vill ha sin tillvaro, vad de gillar och inte gillar? Salma avskydde tex strumpor från sekund ett i sitt liv. Leonard har ännu inte presenterat något stort no-no, däremot finns det vissa saker han störtgillar. Det bästa som finns är att sova helt inbakad i en filt. Helst ska bara lilla näsan sticka upp...

Denna favvo-inbakning får han dock bara avnjuta på dagtid när nojiga mamman har koll. Söt han är va?:)

Dagens utflykt

Helals bror är här och hälsar på. Vi gör små lugna utflykter och han fascineras över hur tyst och vackert det är i Sverige. Om några veckor åker han tillbaka till Bagdad där bomberna fortsätter smälla år efter år, vilken kontrast...

Idag åkte vi till havet. Det var perfekt väder med mycket sol och lagom blåsigt. Vi vadade omkring bland stenarna, satt på bryggan och tittade på alla båtar som gled förbi i kanalen, och fikade på det söta trädgårdscafét.

Salma och jag har målat naglarna i samma knallrosa färg:)

Nästan hela Helal kom med på kortet...

Sötfröken tycker att det är "sååå hääärligt" när det blåser på stranden:)

Utanför fina trädgårdscafét...

Inne på fiket var det så mysigt inrett med ängsblommor i vaser och trasmattor på borden.

Salma trycker in en chokladboll i munnen. Stackars mamman som för tusende gången bestämt sig för att "hålla igen lite" tittar plågat på...

Hihi, observera att Salma prytt vänsterarmen med inte mindre än tre rejäla rostatueringar - ska det va så ska det va:)

Salmiakki relaxar efter fikat i en hängmatta. Sämre kan man ha det!

Prioritering

Mer idolbilder på familjens glada lilla tjockis!:) Han är så söt så det börjar bli ett problem. Disken och tvätten som jag vanligtvis fixar medans Salma sover staplas nu på högar. Jag är nämligen fullt upptagen med att beundra varje millimeter av Leos ansikte och utstöta små moderliga lycko-suckar. Oh well, hemmet får förfalla. Denna tid är så kort...

Leonard

Under graviditeten funderade jag mycket på om det verkligen skulle vara möjligt att känna lika mycket kärlek för barn nummer två? Nu vet jag att det går, att det faktiskt är helt omöjligt att värja sig emot. Kärleken bara ramlar över en och så sitter man där och fånler och känner lyckan och stoltheten spränga i bröstet - igen.

Och vår lilla kille är ljuvlig, på ett annat sätt än vår lika ljuvliga Salma. Läckert att man kan se olikheter i deras personligheter redan nu! Salma var en bestämd liten bebis. Full av karaktär och ganska svårflirtad. Leonard däremot är en riktig mingelbebis:) Hela hans lilla väsen utstrålar prata med mig, gulla med mig, beundra mig!

Det räcker med att man sneglar lite åt hans håll så förvandlas hela han till ett stort flin:) Han skickar iväg det ena charmörs-leendet efter det andra och blåögonen glittrar upprymt när folk samlas för att prata lite med honom. Social till tusen alltså. Måste ha skett någon slags genmutation för varken jag eller Helal kan ju anklagas för att vara några sociala genier, haha!

Förutom att mingla så äter han. Jämt. Hela tiden. Han är en supernöjd flirt-bebis som inte kräver annat än att vara konstant proppmätt. Är han det så tindrar och gurglar och jollrar och skrattar han bara. Min finaste lilla Leonard. Min älskade älskade Klas-Hassan:)

Drama?

Idag skulle Helal hämta ut hostmedicin åt Leonard på Apoteket. Det blev en jäkla massa tjafs eftersom det inte stod registrerat i datorn att Helal är pappan. Suck! Det är alltså återigen dags att släpa sig iväg till den där myndigheten vad-den-nu-heter och erkänna faaaaderskapet.

Åh, det känns så tradigt. Sitta där i ett astrångt litet rum med en myndighetstant som spänner ögonen i en, kör värsta bad-cop-förhöret och frågar Helal om det känns rimligt att barnet blev till den 20:e juli 2007?!

Man skulle ju kunna ställa till med ett litet drama för all del. Tänk er Helal som spärrar upp ögonen och utbrister "men då var ju jag bortrest!" Tänk er slagsmål. Tänk er vaser som flyger i luften. Tänk er myndighetstant som tar betäckning under ett bord och förbannar sitt yrkesval. Det skulle vara lite kul. Måste försöka övertala Helal:)

I behov av haklapp?

Jag sitter djupt försjunken i ett Vänner-avsnitt och äter skorpor samtidigt. Tydligen smular jag en del för plötsligt hör jag Salma sucka högt och säga: "mamma, du måste nog ha haklapp!"

Stilla lek

Båda kidsen är småsjuka, men inte så illa att de vill sitta inne. Korta promenader till lekplatsen blir det, och mycket bokläsning ute på gräsmattan.

Jobbigt när det snörvlas och hostas, men lite mysigt ändå när Salma blir så extremgosig som hon blir när hon är sjuk. Hundra gånger om dagen kommer hon och kramar mig, kupar de små händerna runt mitt ansikte och mumlar kärleksfullt "min mamma, Salmas mamma..."

Liten sjukling ute på lekplatsen. Här står hon och tittar på skator och fnittrar lite för sig själv...

Helt rosa är hon idag, som en liten karamell. Och såklart är tånaglarna målade - nagellack är ett absolut måste nuförtiden:)


Det blåser, så man får hålla i klänningen!

Inte full fart som det brukar vara, utan ganska stillsam lek och mycket fundersamma miner...

Men ett litet trött sjukling-leende bjuder hon på.

Dagens lilla suck

Salma är nyduschad och jag är rätt så slut efter det projektet. Det här med duschning är inte lilla damens favoritsyssla i livet. Men ok, nu är det gjort, hon är renskrubbad och blomdoftande. Jag är glad. Tills jag ser att hon hittat de förbannade färgpennorna. Hupp, såhär ser ungen ut en kvart efter duschen. Jag ger mig.

Fantastisk:)

Salma kommer springande och visar mig glatt att hon plockat undan alla sina små plastdjur i en låda.

Salma: Titta, mamma! Jag hjälper mamma städa!
Jag: Men åh vad duktig du är!
Salma: Mmm, jag e fantastisk!

Studentbilder

Näst yngsta lillasystern Elin tog studenten i början av juni. Nyss var hon liten. Liten och ilsken och klänning-vägrande. Nu är hon stor och ilsken och fortfarande klänning-vägrande, men på studentdagen gjordes ett undantag:) Fin dag och fin Elin!

Elin och hennes Jakob nyss avstigna från studentflaket, ganska så ölblöta och smutsiga...

Fina Elin!

Presentöppning i trädgården

Äta bör man. Dricka bör man.

Fyra systrar. Tre med hals, en utan *bittert skratt*

Midsommarpics!

Firandet inleddes vid midsommarstången där det bjöds på clowntrolleri och ballonghundar till alla kidsen. Sen vidare till Gunillas gulliga kolonistuga där vi gjorde midsommarklassikern: man dukar ute, sätter sig ner, känner de första regndropparna och rusar in med all maten istället:)

På bilderna nedan ser ni bland annat Leonard som firar midsommar halvsovandes, Salma som gungar med moster Elvira i trädgården och Gunilla som dricker vin klädd i äkta kolonist-outfit:)

Efter grillning och jordgubbstårta blev det en kvällstur till dansbanan. Tango, chokladhjul och första myggbettet.

Glad midsommar!

Hmm, det ser ut att bli en midsommar utan regn? Vilket traditionsbrott. En tradition som hålls är iallafall att jag och Helal ligger i krig. Jag tror faktiskt att vi tajmat in varenda midsommar sen vi blev ihop. Intressant det där.

Men jag är glad ändå! Strax drar ungarna och jag iväg till Gunillas kolonistuga och firar på bästa sättet med dans och clown och lotteri och jordgubbstårta och hela köret. Ska bli så kul!

Avslutar med härligt frestande bild på jordgubbar pimpade med vit choklad. Himmelskt gott.

Syskonvagn it is

Ja, från början hade jag ju tänkt klara mig utan syskonvagn, Salma är ju så duktig på att gå. MEN. Lilla damens humör är ju inte riktigt att lita på nuförtiden och det har hänt liiite för ofta att jag varit tvungen att bära hem henne hängandes över min axel. Vrålandes och sparkandes såklart. Och att hålla fast henne med en hand och manövrera liggvagn med den andra handen kändes lite...sådär.

Så det blev en tur till Babyland (som Helal sent ska glömma, mer om detta sen) och detta smidiga åk inhandlades. Jag är så nöjd! Vagnen väger verkligen ingenting, kommer fram överallt, har världens bästa sufletter, flera tittluckor, starkt chassi av maclaren-standard och viks ihop med en enda handrörelse. Sådärja, nu har jag gjort reklam:)

Men det bästa är ju såklart att jag kan pula ner Salma snabbt och enkelt och dra hem när hon får oväntat psykbryt. Långpromenaderna känns genast lite mindre ångestladdade:)

Morgonträning

På morgonen hivar jag in Klas-Ha...jag menar LEONARD i babygymmet så att jag själv kan kasta mig över kaffebryggaren *sömnbrist* När jag kommer tillbaka är det två ungar som ligger och gymmar:) Mina finaste!