Att känna livet i sig

Vi hittar en egen strand en dag. En superhemlig strand, säger Salma och springer mot havet. Det är kallt, soligt, blåsigt och fantastiskt vackert. Jag huttrar lite, kryper in i vindjackan och börjar gå mot Salma för att prata lite. Men så hejdar jag mig, för jag ser att hon står vid strandkanten med armarna sträckta i luften, ögonen slutna och håret flygande i vinden. Hon bara står så. Länge, länge står hon så.

Jag blir sådär sprängande lycklig av att se henne, se att hon har det där inom sig, det där viktiga. Att bara stanna upp, sträcka ut sig i sin fulla längd och vara i det som är härligt. Att känna livet i sig.

I mitt hjärta

Nu börjar det blåsa kallt, och som alltid denna tid på året försjunker jag i sommarminnen. De där ögonblicken med svepande vita moln, sträva klippor, höga tallar. Och barn som slänger armarna i luften och bara är. Som doftar sol och gräs och har håret fullt av sand och hav.

Den här sommaren var fin, riktigt fin. Jag både pluggade och jobbade, men ändå - så många ögonblick att knipa ihop ögonen, minnas och bli alldeles varm av. Här är ett sådant.

Att vara inte inte trött

Leo vill inte gå och lägga sig. Nej, det vill han verkligen inte. "Leo, du är så trött" "Inte inte" "Kom gubben så går vi och lägger oss" "INTE INTE!!!" "Jo men det blir så skönt att sova" "INTE INTE INTE INTE INTE!!!!" Armar i kors över bröstet. Ögonbrynen aktiverade. Beslutsamma lilla munnen.

Well, jag låter det inte inte trötta barnet sitta och sura i köket en stund medan jag borstar Salmas tänder. 3 minuter senare:

Älskade envisa unge. Godnatt.

Det enkla. Det bästa.

En gammal vattenfylld gummibåt i kvällssol på mormor och morfars tomt. Lycka!

Midsommar

Midsommar vid Gunillas koloni, en tradition sedan ganska många år tillbaka nu. I år missade vi både ringdansen och kvällsdansen, och egentligen gjorde vi just ingenting därute. Men det är kanske just det. Det härliga i att strutta omkring längs grusvägarna mellan stugorna och vara ganska ful. Somna i en knarrig bäddsoffa och vakna till fågelsång. Sitta på trappen i solskenet och gäspa i trosor och bh. Plocka blommor i dikena, läsa pixi-böcker i gräset, bädda ner trött lillunge i vagnen under trädet, i skydd av en spetsgardin. Klappa katt och leta sniglar. Äta överbliven tårta och dricka kaffe ur pyttekoppar. Kissa i potta, lösa korsord, steka potatis. Sitta på verandan med inramade ordspråk på väggarna och stenar på fönsterbrädorna som jag själv målat som nyckelpigor när jag var liten.

Här är allt som det alltid har varit. Tiden står stilla, samtidigt som det blir tydligt hur den flyger. Nyss var jag liten och blev nerbäddad på en madrass här på golvet, omstoppad med härligt slitna och alldeles mjuka påslakan. Nu bäddar jag ned mina barn skavfötters här. Nyss var jag liten och tassade upp på morgonen, såg Gunillas nakna rygg där hon satt på trappen i morgonsolen. Nu sitter jag själv här med min lilla kaffekopp och barnen är nyvakna och borrar huvudena mot min rygg.

Godmorgon!

Nu när Helal är borta orkar jag inte hålla på med organiserade läggningar i rättan tid, utan vi kör fullt ös tills vi alla tre slocknar i en hög i skrynklig dubbelsäng. Nio av tio gånger somnar jag med kläderna på eftersom jag tänkt att "nu ska jag bara lägga skruttarna, sen ska jag upp igen och diska klart och ha lite egentiiiii...zzzzzzzz" Så vaknar jag av att Salma satt upp mitt hår i elva tofsar och Leo sitter med tung blöjrumpa på mitt ansikte.

Idag vaknade de 04.56. Oh denna ljuva tid på dygnet. "EY!" sa Leo och fyrade av världshistoriens bredaste flin. HAHAHA NI MÅSTE SKÄMTA MED MIG APRILLO sa jag och somnade om. Tio minuter senare ropar Salma "Mamma! Leonard och jag går till dagis nu! Vi har klätt på oss!"

Påklätt var det här!

Fröken Kaxig

I väntan på bussen har Salma börjat släpa upp stora stenar från ett dike och sprider ut dem mitt på trottoaren.

Jag: Nä Salma, lägg inte stenar mitt på trottoaren.
Salma: Varför då?
Jag: För att det kan komma en människa och snubbla på dem.
Salma: Har den människan inga ögon?

Hej Sommar!

Det har varit mycket denna vinter och vår. För mycket göra, för lite känna. För mycket irritation, sena dagishämtningar och stress. För lite njuta. För lite sova. Och nu är Helal i Irak i tre veckor och det gnager lite oroligt i mig, och i Salma som tänker stora tankar och räknar dagar. Men annars blir allting bara bättre ju mer det ljusnar, ju längre dagarna blir. Sommaren slår ut, och äntligen kan barnen strutta runt i sandaler och solhatt, springa och hoppa och vältra sig i sommarfrihet och somna utmattade och sandiga i håret. Vi behöver inte längre skynda oss hem efter dagis. Istället leker vi länge i parken, picknickar och sitter på utsiktsbänken och ser på alla båtar som åker förbi. Och snart kan jag andas ut efter denna intensiva termin och packa undan högvis med skolböcker. Några vakennätter till, lite mer sociologiuppsats - sen tar jag sommarlov.

Dagens outfit

När Leo får välja sin outfit själv så finns det två stilar han växlar mellan. Antingen ser han ut som en transa som blivit överfallen av Panduro, med lager på lager av volangiga klänningar och med kilovis glittrande smycken runt halsen, i håret och virade kring benen. Eller så kör han den något mer sparsmakade stilen: näck med gummistövlar.

Idag är det tre saker man icke får ta ifrån den lille mannen: nappen, nya cykelhjälmen inklusive förpackning, och strykjärnet. Helnöjd glider han omkring i lägenheten, nynnandes på "manboy". Drar bestämt i strykjärns-sladden, vänder sig då och då om för att se kärleksfullt på järnet, och förklarar vänligt för mig att det är en HONN OFF OFF (hund voff voff). Min son. Ren ljuvlighet på två ben.

Hungrig?

Kommer hem efter dagishämtning och handling. Rusar in med ill-kissnödig storunge i badrummet, och Leo ser genast sin chans till storartat bus. När jag kommer in i vardagsrummet har han hämtat fling-paketet från matkassen, slitit upp det som ett litet vilddjur och står nu och moffar i godan ro. Han har även dragit ner byxor och blöja. Oklart varför.

Jag kan bara hoppas att jag inte hittar förklaringen i paketet...

Tid för två

Varje helg försöker Helal och jag dela på oss med varsitt barn. Det är så skönt. Viktigt för alla. Ungarna får göra det de gillar mest, med full uppmärksamhet från varsin förälder. De får prata till punkt och ha sina grejer ifred och ta all plats i famnen. Och vi kan sitta ner och bara njuta av detta enda barn som vi umgås med just då.

Denna söndag röjer Helal och Leo runt i ortens samtliga lekparker. Salma och jag planterar på balkongen. Eller, Salma planterar och jag sitter bredvid och suckar beundrande. "Jag tror jag är bäst i världen på att planterera" säger Salma och silar jorden långsamt mellan fingrarna. Min flicka. Så stor.

Till Leo

Leo. Du är så väldigt glad, väldigt arg, väldigt mycket av allt. Galen, klättrig, intensiv. Påhittig, spexig och charmig som få. Du spelar clown i de flesta vakna stunder och blir alldeles till dig av glädje när du får oss att skratta - då kan du spexa vidare i oändlighet. Dina bästa spexar-trick just nu:

1. att låtsasramla på tokigt vis

2. att lägga kastruller på huvudet

3. att dra ner blöjan till knäna och visa rumpan (helst för Salma, hon dör av skratt varje gång)

4. att spotta mat och vatten i vida bågar över köket

Varje morgon vill du stå vid kylskåpet och bestämma vad du ska äta till frukost just denna dag. Jag eller din pappa ska presentera alternativen och du rynkar pannan och hissar eller dissar. Yogurt? Ääe. Smörgås? Ää-e. Fil? Ää-e. Ägg? Aaa-a!En liten gourmet är du, du älskar oliver och blåmögelost och anser att varje maträtt bör toppas med fin parmesan.

Du tycker att det är fantastiskt roligt att svara i telefon, och du ser så viktig ut när du lägger luren uppochner mot örat och svarar "taaa-tiii!" (vårt efternamn såsom du säger det)

Du tränar just nu på att vara utan blöja, och gillar det. Varje kväll när blöjan åker på tittar du ner på din snopp och säger lite sorgset "ejdå poppen", haha!

Du släpar envist runt på din lilla pall och ser till att ta dig upp på alldeles för höga höjder. Du är alltid så ivrig att hjälpa till och minst en gång om dagen sitter du på diskbänken och hjälper lyckligt till med disken. Får du dessutom trycka igång tvättmaskinen eller vandra runt med en scrotch-brite i lilla näven och städa lite så är lyckan gjord.

Du gillar att skruva, fixa, banka och bygga - men har noll och nada tålamod. Din favoritsyssla just nu är (tyvärr...) att köra runt med stolar, cyklar och leksaksbackar i vild fart och krascha dem mot lägenhetens samtliga element. Med din bobbycar kör du så vilt att vi håller andan och knappt törs titta. Ute på gården släpar du upp bilen i högsta backen och åker baklänges hela vägen ner så att jag spontandör av skräck.

Mitt i alla vilda upptåg kommer du med jämna mellanrum och tankar kärlek, slår armarna runt min hals och mumlar mamma, mamma, mamma. Pussar mig blött på munnen och trycker lilla kinden hårt mot min. Sen försvinner du iväg igen. Men alla avsked avslutas med "kaaaam" och "pyssss" och en glad "ejdå"-vinkning.

Du älskar att dansa och sjunga, och du kräver att jag varje morgon sätter på youtube så att du får se och dansa till Erik Saades melodifestivalbidrag "Manboy". Det finns absolut ingen gräns för hur många gånger i sträck du kan dansa till den låten!

Ibland blir du lite blyg. Då dyker du in bakom din långa lugg och tungan sticker ut i ena mungipan. Du lägger händerna på ryggen, skruvar på dig och vi ser det lilla leendet skymta där bakom hårtestarna.

Ditt garanterat mest använda ord just nu är MMMMMMMINNNN!!! Du äger nämligen precis allt du får syn på just nu, vilket du särskilt gärna upplyser din syster om. När du är som mest sugen på att reta upp Salma så letar du upp den sak du vet att Salma är mest rädd om (för tillfället en vit enhörning), trycker upp den i ansiktet på henne och skriker triumferande MMMMMINNNNN! Och så är slagsmålet ett faktum.

Du älskar din syster så mycket, så mycket. Du frågar alltid bekymrat efter henne när ni är ifrån varandra. Du möter henne glädjeskrikande i hallen, slår armarna om hennes midja, pussar hennes kind. Hjälper henne av med kläderna, klappar på henne när hon är ledsen och mumlar medlidsamt "oj oj oj..." Du litar på att hon alltid finns där, du går direkt och hämtar henne när du vill ha hjälp att nå upp till något. Du serverar ALLTID Salma först, innan du tar själv av något.

Ibland blir du alldeles förfärligt arg! Då vrålar du åt oss, lipar och ställer dig i ett hörn och surar med dina buskiga ögonbryn ihopdragna till ett enda ilsket streck. Är du extra arg så sliter du av dig alla kläder också, med stora dramatiska rörelser, och så står du i bara blöjan och stampar i golvet. Och älskade unge, det är så svårt att hålla sig för skratt just då, för du är så tokigt söt, men vi kväver fnisset och tar dig på allvar. Och du förlåter oss snabbt.

Du sover alltid med oss i dubbelsängen. Du vill somna i sked-position med ryggen mot mig. Du tar min arm och drar den om dig, trycker blöjrumpan mot min mage och nynnar lite precis innan du somnar.

Leo Peo Hallonpuff. Du tar musten ur oss fullständigt med din vilda framfart. Och du förgyller varje dag i våra liv. Vi älskar dig så!

Vårdag vid vattnet

En helt ljuvlig helg har vi haft. Tidigt på lördag morgon åkte vi ut till havet vid Boo brygga, för första gången i år. Då är det våååår! Helal och jag köpte vårt morgonkaffe på trädgårdscafét och barnen fick sina morgon - eh - glassar. Sen satt vi i solen och pratade och spanade ut över allt det fina, barnen gungade hängmatta och samlade fickorna fulla av vackra stenar. Ett par svanar kom simmandes nere vid kanalen, Leo nästan svimmade av lycka och sprang allt vad han orkade på sina korta ben för att ta sig ner till stenstranden. Barnen övergödde sedan svanarna med nästan ett helt paket rostbröd, solen fortsatte stråla, ett par båtar gled förbi och timmarna likaså.

Årets äggjakt

På påskafton letade ungarna ägg hos mormorn och morfarn, så för att undvika total sockerkoma sköt vi upp vår årliga äggjakt i skogen tills följande dag. Som vanligt gömdes äggen väldigt simpelt bakom smal björk, och som vanligt irrade Salma omkring som en blind i skogen och kunde för sitt liv inte få syn på ägget, haha. Efter att vi ställt henne två decimeter från "gömstället" och pekat med hela armen så "hittade" hon äntligen sin skatt och förtjusningen var stor. Leos socker-radar var däremot på topp och han lokaliserade sitt ägg inom två sekunder och kastade sig mot det, falsett-tjutandes "DOOOOODIS!!!".

Påskungar

Hämtar glada ungar på dagis. Målar lite kärringfräknar på dem med mascaraborsten, och duttar rött glans på små plutande läppar. Knyter påskförkläde på Salma och inser på en sekund hur orutinerat detta var av mig. Jag har ju inget förkläde till Leo. Lillmannen ifråga inser detta lika snabbt. Rynkar ögonbrynen, skjuter ut hakan och öppnar upp för ett redigt illvrål över denna fasansfulla orättvisa. Jag hittar en användbar klänning på Salmas hylla och krisen är över. Phu!

Vi promenerar hem till mormorn och morfarn i ett försiktigt men lovande solljus. Leo pekar ut ortens samtliga feta koltrastar med förtjust falsettröst och flinar "heeejjj!" till alla förbipasserande. Salma skuttar fram och pratar fullständigt oavbrutet om alla världens märkligheter, om allt som händer under jorden, om hur det egentligen går till när ingenting blir till knopp och sedan till blad, om djur som dött och blivit till moln, om bebisar som bor i magen och sedan flyttar ut. Men framförallt pratar hon om getingar, mygg och flugor denna dag. För Salma ser att skogen vaknar till liv och med denna alla oknytt som vill "stickas övejallt och suga allt mitt blooooood" Det blir en intressant sommar.



Hos mormor och morfar lämnar barnen stolt över sina påskteckningar, inspekterar husets påskpynt, dansar vals med mormorn och äter karelska piroger med äggsmör. Och imorgon kommer de hit igen, för då ska jag och Helal på kurdiskt bröllop. Jag ska kindpussas vilt med 400 "släktingar" (herregud, var kommer de ifrån?!), dansa traditionell ringdans och förhoppningsvis inte bli påtvingad någon kurdisk paljett-dräkt av Helals extatiska moster;)




Glad Påsk!