Stilla stunder

Jag älskar morgnarna med barnen. Att vakna med deras varma kroppar klättrandes över mig, bebisdregel mot min kind, små händer som ömsom klappar ömsom drar i mitt hår. Jag älskar ljudet av deras morgonpigga fnitter, av Salmas springande fötter över parketten följt av Leos krypsteg. Frukostkaoset med utspilld juice och ägghalvor som flyger i luften, små händer som viftar efter min kaffekopp som jag håller högt upp i luften med ena handen när jag matar in gröt med den andra. Jag älskar det.

Men. Det måste finnas en annan sorts morgnar också. Ibland. När jag vaknar av att det är alldeles tyst och stilla. När jag kan rulla från sida till sida i en stor tom säng och kliva upp, eller somna om, precis som jag vill. När jag kan stå stilla och bara titta på kaffebryggaren som puttrar. Dricka långsamt och bläddra i en tidning. Gå ut på berget bakom huset, lägga mig raklång i gräset och bara se detta blåa.


Idag är en sådan morgon. Helal är med barnen på långpromenad. Jag njuter av stillheten, en liten stund till.