Helt plötsligt står hon bara där, med ett stort leende såklart:) Och jag hurrar och klappar och är så stolt, så stolt...men ändå...min lilla lilla bebis - vart tar du vägen? Snart springer du ifrån mig på dina korta knubbiga ben och är inte alls så liten längre.
Du är så underbar just nu, och nu och nu att jag bara vill stoppa tiden! Du ramsar och bankar och ålar och rullar. Du studsar som en liten boll när du sitter i mitt knä, kan inte vara stilla en sekund! Du sträcker dina små armar mot mig när du vill att jag ska plocka upp dig, och du drar mig förfärligt mycket i håret. Du strålar och skrattar och blir väldigt blyg ibland. När du vaknar på natten och inte kan sova vill du bli klappad på huvudet, nära örat. Och nu kan du alltså stå på dina alldeles egna små ben. Du vinglar och knäar och faller baklänges, men drar dig blixtsnabbt upp igen. Älskade älskade Salma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar