Hmm, jag förstår mig verkligen inte på det här med bebisars utveckling. Allting tycks gå från noll till hundra. Salma har inte någonsin kunnat sitta själv ens en halv sekund, hon har bara vält och ramlat åt alla håll och kanter när man försökt placera henne själv på mattan. Så idag satte jag ned henne igen och stod beredd att fånga henne innan hon kraschar med näsan i backen - men icke. Hon sitter som ett ljus. I flera MINUTER. Och hon ser nästan uttråkad ut - som att detta är något hon alltid har kunnat och bara inte haft lust att visa upp;) Men när hennes mor började hurra för henne kunde hon ju inte låta bli att le ändå:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar